NOVEMBER 2017:


2017-11-15

 

Vi har tagit ett smärtsamt farväl av Liz mamma, på måndagskvällen somnade hon in. Smärtan av sorg och tomrum försöker vi nu hantera, vissa stunder när bristen på bland annat sömn ska försöka parera vågor av sorg är det tungt. Andra stunder är sorgens smärta mer hanterbar. Nu tar vi dagen som den kommer och med de praktiska uppgifter som i samband med detta ska klaras av. Det är många gånger stor känsla av otillräcklighet för Liz del, att inte ha ork och förmåga en stund som denna.

 

 
Himlen har blivit rikare...

 

Personalen på Länsmansgården avdelning A i Arvidsjaur, har professionellt och med stort engagemang varit ett fantastisk stöd dessa sista dagar vi fick med mamma och även efter hennes bortgång. Då man vet att vård och omsorg idag många gånger är starkt begränsade på grund av politiska beslut, som ofta grundas på ekonomi, är det en stor respekt vi känner för de insatser som vi fått ta del av. Stort TACK till er som funnits vid vår sida dessa dagar.

 


 

Här hemma så har vi jaktuppehåll, dels för att Diva haft sin löpperiod, en annan sak är det som ofta för vår del leder till uppehåll är det tidvis skarpa höstunderlaget och förrädiska höst isar. När isarna lägger och inte har bärkraft har vi nästan alltid stått över jakt, vi har även denna höst fått vetskap om ägare som tragiskt förlorat sin jaktkamrat på svagis, vi tar inte den risken. Dessutom, fast vi har hundar med mycket bra och hållbara tassar, finns det en gräns för allt. Nu är snön i den mängd att det även kan bli nötningar en bit upp på benet och ytan är skarp.

Utöver detta så har det den senaste tiden varit en varg synlig på både våra jaktmarker som angränsande. Så länge vi har kännedom om dess närhet får hundarna acceptera koppel i skogen. Enligt vår vetskap har den rivit ren och det är bekräftat av länsstyrelsen, flera bilder har vi sett både av vargen som spår. Så jaktnyheter får vänta...

 


Foto: Henrik Lindström
Ett av spårobservationerna av vargen som gjorts.

 

Vi skulle nog inte jagat i samma utsträckning i alla fall då vi senaste tiden prioriterat tid med Liz mamma och nu är det en tid här framöver med någon form av återhämtning, där värdefulla minnen av henne förhoppningsvis på något sätt ska lindra sorgen. Visst kan det bli tid i skogen men jakt här hemmavid avstår vi från ett tag till...

Stort TACK till alla fina vänner och släkt som på olika sätt visat deltagande och medkänsla den sista tiden. Värdefullt och värmande, att då och då få olika former av medkänsla lindrar. Att möta syskonbarn som med sin värmande omtanke ger stöd är så värdefullt, ni vet nog vilka ni är.

Nu avslutar vi med att önska er våra vänner en trevlig helg.