Vi fick i början av november möjlighet till att ha Borderhouse Lexie, Kennel En'Båårdiz, på tillfälligt boende hos oss. Här kan du läsa lite om hennes tankar och dagar hos oss. Tack för att vi fick låna "Lexie" av er!

Tillbaka till föregående sida»


2009-11-06

Här trivs jag bra och nu förstår jag alla regler, rangordningar och rutiner även här. Det är skönt att veta att man gör rätt hela tiden, för jag älskar verkligen beröm och positiva reaktioner. Då trivs jag som bäst, när svansen får möjlighet att gå hela tiden.

Idag så tänkte jag att när man är gäst så har man lite rättigheter att utnyttja gästfriheten. I mitt fall så är det att inta största och skönaste BIA-bädden (den tillhör Zeb) sen så kom det fram ett roligt och annorlunda ben ur en av shopping påsarna, det tog jag också. Tycker att dom andra får vänta på sin tur, för jag kan väl få tugga och leka först, visst?

 

Ikväll så hoppas jag att jag än en gång får mysa med Ingemar i soffan, för jag tycker att han är så himla trevlig. Får väl acceptera att Lina också vill vara med på ett hörn, för det jättemysigt att ligga nära henne också, hon är liksom trygg och gosig!

Kanske jag ber om att få rapportera mer framöver, så till dess ha de så bra. Om ni i Höglandsnäs på min ordinarie adress läser detta så önskar jag er en trevlig helg, för det kommer då jag med största sannolikhet att ha.

Kramar Lexie


2009-11-08

 

Kanonhelg så här långt, igår kväll så var jag helt knäckt och "dog" i soffan, det är ju så mycket man ska hinna upptäcka hela tiden. T ex när jag fick höra att någon gammal höna skulle slaktas så tänkte jag att det fixar jag snabbt... men icke det, när jag skulle in i hönshuset så var det STOP! Tycker nog jag kunde fått ett litet försök i alla fall, eller?

Idag har jag och Lina busat massor ute i snön, vi springer jätte fort och jagar varandra... hittade också igen där Ingemar slaktade ett får igår, men det var inte populärt... jag tycker gott och väl att det som ligger kvar kunde man fått slicka upp och tumla i men det blev även stop där.

Kameran var med ut i dag så lite bilder ska jag bjuda på...

 

Bilder på dagens race...

... vilopaus på bron. Vi har en liten regel att där är man "fri" från bus attacker.

 

Sist gulliga jag som älskar snööö!

 

Återkommer kanske vid senare tillfälle med mera rapporter...

Kramar Lexie

 


2009-11-10

I morse så tänkte jag att nu är det något fel, stort fel. Jag höll på frysa tassarna av mig, snacka om att man gör av med både det ena och det andra fort... fast nu när jag vant mig så är det inte så hemskt i alla fall, man överlever. Det var bara det att i morse var jag nog lite trött och blev lite överrumplad över hur det kändes under tassarna här ute...

Fortfarande är allt bara bra och jag njuter i fulla drag. Igår så hittade jag det där goda och roliga benet igen och jag tänkte hur ska jag få ha det ifred??? Hi, hi, jag löste det, la mig nära Nova så hon fick hålla uppsikt på dom andra... för när jag var klar så fick hon överta det, smart va?

 

Se ni vilken bra övervakare jag fixade...

... och hur gott benet var.

 

Sen pratas det så mycket om Lina och dräktighet, vad är det? Mycket uppmärksamhet får hon i alla fall så jag kan gärna också vara dräktig. T ex så blir hon jätte ofta struken och kliad på magen. Vadå, det älskar ju jag också, igår så låg Ingemar i soffan och såg TV, jag upptäckte att han hade en sysslolös hand... sakta så närmade jag mig handen, oj vad den var skön på magen. I såna lägen så är jag helt såld på omvärlden... är det tecken på dräktighet hos mig också?

Nu ligger vi ju inte och myser jämt utan jag är ofta ute och då och då så busar jag med mina nya kompisar eller går på upptäcksfärd, har inte riktigt sett allt än och det är så kul med många saker här... älskar att gå med Ingemar när han ska göra nåt på gården... man vet aldrig vad som händer. Hoppas fortfarande på att få visa min förmåga när det gäller avlivning av hönor!

En annan som bor här verkar inte må riktigt bra enligt mig, det är katten... jag tror ibland att hon är självmordsbenägen. I går så myste jag med Liz och blev kliad så där skönt, mitt i allt så ligger katten Tea utmed oss och lät nästan som om hon småmorrade eller nåt liknande, alla mina sinnen skärptes för jag tänkte kanske jag ska nafsa lite på henne. Men jag måste ha avslöjat mina tankar på något sätt för då hör jag hur Liz säger att jag ska lägga av... Så man måste nog acceptera att Tea ska vara kvar...

 

 

Nu tror jag att jag avlutar för denna gång om nåt nytt inträffas så ber jag om hjälp med mera inlägg...

Kramar Lexie


 

2009-11-14

Jag förstår att jag inte kommer att vara här för alltid, Liz har pratat om att i morgon ska jag tillbaka till Höglandsnäs igen... vet inte om jag vill, jag har ju liksom kommit tillrätta här och trivs jätte bra. Får mycket uppmärksamhet och i morse hände det otroliga. Det var fritt fram att komma upp i sängen och mysa med Ingemar och Liz. Vilka ljud jag kan få fram... Liz och Ingemar skattade och kliade mig massor, jag pussades och viftade på svansen och ljuden kom helt okontrollerat. Tänk om jag stannar och varje morgon resten av livet blir så här... jag kanske stannar...

Ute får jag var ofta och att det finns snö här gör att man har så mycket att göra hela tiden... Ibland går vi promenad och jag kan nog tycka att här ute i skogen kunde man vara lös, men inte det, vi måste alla vara kopplade som en annan bukett av bordrar... det är synd för jag tror att jag och Leo skulle kunna hitta på mycket mer om vi fick utforska lite mer i skogen.

Lina där emot verkar inte vara sig själv, de senaste dagarna har hon helst vilat, fastän jag är här och har massor av lek energi... har det nåt med dräktighet att göra? Det måste förresten vara väldigt märkvärdigt, alla som kommer hit eller vi träffar pratar om henne massor... fast jag får också mycket uppmärksamhet av alla trevliga som vi träffar, jag är nog lite underbar?

 

Att vara underbar innebär också att man får vara motivet när kameran kommer fram, det är inte det minsta jobbigt att vara fotomodell...

När jag tydligen inte ska vara kvar här så mycket längre så blir det inga mera rader här från mig... fast jag tror att jag kommer att komma tillbaks hit fler gånger och då kanske jag delar med mig igen av mina tankar och upplevelser...

Kramar Lexie